Vi lever i en tid då världen ständigt rubbas ur balans, även i vårt omedelbara grannskap. Sedan några månader tillbaka upplever vi ett krig i Europa med alla dess konsekvenser. Dessa påverkar inte bara folket i Ukraina, utan även oss.
De dagliga nyheterna och personliga möten med krigsflyktingar på jobbet, i skolan, i samhället etc. gör att vi upplever kriget på nära håll.
Vi känner också av de ekonomiska konsekvenserna i form av bensin-, livsmedels- och energipriser och andra prisökningar.
Inte bara vi, utan även våra barn är medvetna om att oro och rädsla har varit utbredda i flera månader. Precis som vi observerar och upplever de kriget och dess effekter. De märker att mamma och pappa är rastlösa när de hör nyheterna. De ser att det plötsligt finns demonstrationer mot ett land på gatorna. De hör på gatan, från andra klasskamrater eller på nyheterna att två länder slåss mot varandra med vapen och att människor flyr till vårt land. Och att barn också drabbas.
Som föräldrar försöker vi skydda våra barn så gott vi kan och hålla allt dåligt borta från dem. När vi gör det glömmer vi ofta att vi inte tar bort våra barns bekymmer, utan bara förtränger dem. Våra barn upplever vardagen och världshändelser precis lika mycket som vi gör. Det är vårt jobb som föräldrar att stödja och vägleda våra barn. Målet bör inte vara att skydda barnen från allt ont och dåliga saker, utan att ta dem på allvar i deras förmåga att ta ansvar och låta dem verkligen dela med sig av våra egna bekymmer.
Vi kan och måste anförtro våra barn verkligheten och lita på att de kommer att klara av den, precis som vi alla i princip måste klara av den.
Att hantera rädsla
Om ett barn är rädd måste vi ta denna rädsla på allvar. Det handlar inte om att förminska det som barnet är rädd för, utan om att vara en konstant för barnet. Att hävda att ingenting kommer att hända som tröst är fel strategi. Vi skulle bara ljuga för våra barn, eftersom ingen av oss vet hur framtiden verkligen kommer att se ut. Istället bör vi säga: "Jag vet inte vad som kommer att hända. Något kan hända, men ni kan vara säkra på att vi alltid kommer att göra allt vi kan för att se till att inget händer oss."
När ska jag börja ha ett seriöst samtal med barn?
Att involvera barn i samtal är mycket viktigt, från vilken ålder du ska ha allvarliga samtal med barn är mycket individuellt. Upp till grundskoleåldern bör allvarliga samtal endast äga rum i omedelbara situationer; grundläggande samtal med de yngsta barnen ligger inte inom deras räckvidd. Det är bra för små barn att diskutera specifika situationer som de har observerat. Om barnet just har sett bilder av krig på nyheterna, hört samtal mellan vuxna om krig eller om ämnet diskuterades på dagis, är det viktigt att prata om det med barnet och förklara för dem att detta är verkliga bilder och situationer, att det finns ett land i krig. I lite mer barnsliga termer kan man säga att det är två länder som slåss mot varandra.
Det är också viktigt att förklara konsekvenserna av krig på ett begripligt sätt. Till exempel: "Eftersom ett land är i krig finns det många människor som inte längre kan bo kvar i sina hem och som söker trygghet i vårt land. Det är därför du kanske har nya dagisbarn som inte talar vårt språk."
Med äldre barn, dvs. från lågstadiet och framåt, kan allvarliga diskussioner om krig också äga rum utan observerade situationer. Ju äldre barnen är, desto tidigare och mer proaktivt bör dialogen sökas, eftersom det annars kan uppstå tvetydigheter och missförstånd. I värsta fall kan osanningar eller "falska nyheter" framstå som sanningar för barnen.
Tips för föräldrar
Ta barnets rädsla på allvar och ge åldersanpassad information. Med yngre barn är det tillrådligt att bara prata om kriget om barnet specifikt frågar om det eller upplever specifika situationer. Grymma detaljer bör undvikas om möjligt.
Om ett barn är oroligt och ställer frågor bör föräldrarna svara ärligt och utan att försköna. Men om du inte har något svar på frågorna ska du inte ljuga för ditt barn, utan säga: "Jag vet inte just nu. Jag ska ta reda på det och så snart jag gör det ska jag ge dig ett svar."
Som förälder eller vårdnadshavare ska du förmedla lugn och trygghet. Tillåt barnets känslor, trösta dem och håll dem i dina armar.
Barn har mycket fina antenner. Om föräldrarna är oroliga kommer barnen att känna av det. Föräldrar bör därför fråga sig själva vad kriget betyder för dem och hur de hanterar frågan. Gör det inte till ett tabu, utan sätt ord på era bekymmer på ett barnvänligt sätt.
När det gäller äldre barn och ungdomar kan och bör föräldrarna aktivt erbjuda sig att prata med dem och till exempel fråga vad de tycker om det.
Fråga var ditt barn stötte på ämnet. Vad har de sett eller läst? Är källan till informationen ansedd? Diskutera störande bilder eller videor med den unge.
Knyt an till barnets värld. Vilka bilder av strider har de i huvudet från böcker eller videospel? Beroende på barnets ålder kan bilderböcker eller nyhetsprogram för barn hjälpa till att förklara krig på ett barnvänligt sätt.
Kanske skulle ditt barn vilja göra något aktivt för krigsflyktingar. Till exempel kan ni som familj tända ett ljus för människorna i Ukraina eller skänka pengar till dem. Barn och ungdomar kan ofta sätta sina tankar, önskningar och känslor på pränt i en teckning eller ett brev.
Om kriget är mycket närvarande i din familj kan ni distrahera er tillsammans. Gör något som får er att må bra, till exempel gå ut och äta en god måltid eller ta en promenad.
Om du som förälder eller vårdgivare för barn och ungdomar vill ha stöd i denna speciella situation, hjälper vi dig gärna som en del av EAP-programmet!
EAP:s rådgivare finns där för dig.
Med vänliga hälsningar, ditt EAP-team
Många människor vill hjälpa till. Vi har sammanställt ett urval av olika sätt på vilka du kan stödja dem som drabbats av kriget.
